Linnés förhållande till rasism är komplicerat

 

Staty av Carl von Linné av Carl Eldh, utanför Linnémuseet.  
Foto: Annika Windahl Pontén

Debatten om Linné och rasism verkar inte riktigt ha tagit slut. Senast fanns ett inlägg i UNT (20/2 2021) med rubrik “Carl von Linné var ett barn av sin tid”. I denna argumenterar tre neurologer, Birgitta Söderfeldt, Shala Ghaderi Berntsson och Anne-Marie Landtblom för att Linné inte uttrycker sig på ett rasistiskt sätt. Denna artikel fick mig och Linda Andersson Burnett att reagera och skriva följande text. Den ska inte ses endast som en replik, men som vårt inlägg i denna debatt. Vi försökte få UNT att publicera denna text, men de ville att vi skulle skriva en mycket kort replik vilket inte är det vi vill eftersom debatten är större än så. Debattörerna anför att Gunnar Broberg och Ann-Mari Jönsson menat att Linné uttrycker sig som brukligt vid tiden medan Mattias Gardell menat att Linnés texter har en koppling till senare tiders rasism. De skriver att Linné undersöker hur människan kunde vara nyttig, och i det sammanhanget identifierar han varieterna. Vidare anför de att Linné är kritisk mot alla människor, inte bara mot människor i andra delar av världen samt att Anders Sparrman var abolitionist och linnean. Detta är innehållsligt problematiskt, det är svårt att se att Linnés intresse för indelning och beskrivning av människan hänger ihop med nyttotänkandet. Det är också ganska typiskt att de undviker de problematiska textställena hos Linné samt inte nämner Carl Peter Thunberg som har en helt annan syn på slaveri än Sparrman. Avslutningsvis skriver artikelförfattarna “Rastänkandet hos 1700-talets människor och särskilt hos vetenskapssamfundet är ett område som varit beforskat i begränsad omfattning. Nya studier om rastänkade, till exempel genom kolonial expansion kommer att kunna skapa mer kunskap om utvecklingen av dessa idéer”. Det här är kanske det vi tycker är mest problematiskt i artikeln: sådan forskning finns. Internationellt finns det ganska gott om den och med botten i just sådan forskning finner Linda och jag att resonemanget som förs är orimligt. Linda Andersson Burnett en av de forskare som ägnar sig exakt åt sådana frågor i Sverige. Linda är forskare i vetenskapshistoria vid Uppsala Universitet och har två forskningsprojekt som berör linneansk naturalhistoria, kolonialism och rastänkande: https://katalog.uu.se/profile/?id=N20-622 

 

Linnés förhållande till rasism är komplicerat.

Sedan juni 2020 har Carl von Linné debatterats både i Sverige och internationellt. Den tändande gnistan var BLM-rörelsens aktioner efter Georg Floyds död i Minneapolis. Statyer av slavägare kritiserades eller revs. I Sverige har debatten mycket handlat om Linné och om han var rasist eller rasbiolog. Vi menar att denna debatt är alltför polariserad och förenklad och vill nyansera frågan. Debatten har i hög grad förts från en av två ståndpunkter. Ena sidan hävdar att Linné var den förste att formulera ”vetenskaplig rasism” och det går en rak linje till rasbiologi och våra dagars rasism. Andra sidan menar att Linné inte var rasist, allt kan förklaras av att han är ”ett barn av sin tid”. Det senaste inlägget i debatten hade just rubriken ”Carl von Linné var ett barn av sin tid” (UNT 20/2 2021). Vi anser att ingen av dessa ståndpunkter är rimlig och vi vill därför problematisera några argument som förekommit. I våra resonemang stöder vi oss både på egen och andras forskning. Det finns gott om forskning som belyser frågor om Linné, kolonialism och rasism. Sådan forskning bedrivs vid Uppsala universitet, men också internationellt vid t ex Linnean Society. 

Var Linné rasist eller rasbiolog? Linné var intresserad av ordning och gränser i naturen. När det gällde människan trodde han att det fanns en människoart. Han använde inte termen ras men delade in människor i 4 varieteter. De delades in efter världsdelar och hudfärg: europeisk (vit), afrikansk (svart), asiatisk (gul) och amerikansk (röd). Varieteterna knöts till egenskaper och de sämsta fanns hos afrikanen som han ansåg förslappad av varmt klimat. Den vita europén skildras å andra sidan som uppfinningsrik. Linné trodde att skillnader berodde på klimat och seder. Han var inte rasbiolog och kunde inte förutse vad rasbiologer senare skrev. Det finns emellertid en värdering eftersom varieteterna ordnas i en hierarkisk lista. Listan ändras i olika utgåvor, men afrikanen är alltid sist. Linné är en av dem som bidrog till framväxten av vetenskaplig rasism. Vi menar dock att det är svårt att se att vetenskaplig rasism har en “fader”, det är resultat av en historisk process där Linné är en del men där många faktorer och personer inverkat. Att söka en “grundare” blir närmast en omvänd genikult.

Är Linné ett barn av sin tid?  Linné var inte först eller ensam om att uttrycka sig nedlåtande och stereotypt. Hans klassificering i Systema Naturae fick dock stort genomslag och spreds världen över. Naturalhistoriker studerade och klassificerade nu också människor och Linné gav den aktiviteten vetenskaplig förankring. Såväl hans svenska studenter som naturalhistoriker i andra länder, bl a Storbritannien och dess imperium, anammade linneanska idéer. Det är viktigt att tillägga att vissa av Linnés efterföljare lade stor vikt vid skillnader mellan människor, andra väldigt lite.

1700-talet uppvisar ett spektrum av förhållningssätt till människor från olika delar av världen, liksom till slaveri och kolonialism. Det fanns människor med afrikansk bakgrund som Olaudah Equiano och Ottobah Cugoano som skrev om slaveriets barbari och sin egna mänsklighet. Det fanns även kritik mot hur Linné och andra avhumaniserade afrikaner, t ex av filosofen James Beattie. Alla dessa är “barn av sin tid” och ett sådant argument kan inte ursäkta orättvisor eller oförrätter i historisk tid. Vi kommer aldrig ifrån att vi bara kan studera historia genom den lins vår tid utgör. Samhället var annorlunda, då fanns och försvarades orättvisor som vi inte accepterar i dag.

Frågan om vem som får stå staty i vårt offentliga rum är viktig. Att ompröva vem som representeras och varför är rimligt. Ibland är den bästa lösningen att ta ner en staty, ibland finns andra lösningar som att informera om dess komplexa historia. Arvet efter Linné har använts på både bra och dåliga sätt, vare sig det handlar om statyer eller idéer. Det är vårt gemensamma ansvar hur vi använder det arvet i dag.

 

Annika Windahl Pontén, FD i idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet 

Linda Andersson Burnett, PhD, forskare i idé- och lärdomshistoria,Uppsala universitet.

Debattartikel i UNT 20/2 2021 (låst, sammanfattning finns i texten ovan):

https://unt.se/artikel/carl-von-linn-var-ett-barn-av-sin-tid/l7m6k1wl 

Läs gärna Linnean Society's text om Linné och ras:

https://www.linnean.org/learning/who-was-linnaeus/linnaeus-and-race?fbclid=IwAR1gsZKXMldluLkwUT90V6xfMy_eg7kOV31txCmhwKt0GzQWwTjxS_I1cEg

Byst föreställande Carl von Linné i Botaniska trädgården, Uppsala. 
Peruken har mönster av Linnéträdgården. Foto: Anita Sollenberg

Osynliga medarbetare - pigor och drängar i hushållet von Linné

I dag är det Carls namnsdag. Båda Carl (den äldre och den yngre) är relativt välkända personer i hushållet von Linné. Det är även Sara Elisabeth och de fyra döttrarna Elisabeth Christina, Lovisa, Sara Christina och Sophia. Hushållet bestod dock av en mängd människor som mer betydligt mindre synliga i källorna: pigor och drängar som arbetade i huset, och i en del fall troligen bodde i huset. Jag kan tycka att det nästan är lite märkligt att det är så lite skrivet om de som tjänstgjorde i huset, uppgifter om vilka de är finns i mantalslängderna som i sin tur finns i Uppsala universitets arkiv. Det är sedan inte helt lätt att hitta ytterligare uppgifter om dem. En möjlighet som jag själv inte utforskat (än) är att titta på t ex husförhörslängder och se om och hur de förekommer där. Överhuvudtaget tror jag att ett närmare studium av olika personer och grupper av personer som mantalsskrivs av akademien skulle vara väldigt intressant när det gäller hur både universitetet och Uppsala fungerat till vardags. 

Så vilka är de? För det första är de många, det är inte möjligt att räkna upp alla här. Mellan 1742 och 1780 är det 106 personer som förekommer som pigor och drängar i mantalslängderna. 81 är pigor och 25 är drängar. Det är typiskt att pigor stannar kortare tid och drängar ibland några år. Den dräng som stannade längst var Magnus Edling som stannade 5 år. Ett skäl till detta är att pigor lämnade tjänsten när de gifte sig medan drängar kunde fortsätta arbeta som gifta. Det här mönstret gäller inte bara hushållet von Linné utan är helt typiskt för tiden. Ett annat skäl till att pigorna totalt sett blir fler är att hushållet har fler pigor än drängar per år. Det finns minst en piga nästan hela tiden (utom två år) och som flest är det fyra pigor. Det vanligaste är att det är två eller tre pigor. Hushållet är utan dräng sex år och under fyra år är det två drängar. Ett annat ovanligt förhållande är att det är samma personer som förekommer två år i rad i mantalsskrivningen. Endast två gånger upprepas exakt samma namn två år i rad. Med en modern term skulle det gå att beskriva det som hög personalomsättning. Det kan också vara ännu mer cirkulation än mantalslängderna visar. Mantalsskrivningen görs en gång om året, möjligen är det personer som kommit och gått mellan dessa tillfällen också. Det är inte känt varifrån pigor och drängar kommer eller hur de anställs. De är heller inte helt lätta att spåra i annat källmaterial eftersom de flesta har namn som Cajsa Persdotter, Lena Andersdotter eller Carl Ersson. I några fall har jag misstänkt att det finns syskonpar. Kanske är Elisabeth Ulf (1761) och Catharina Ulf (1762-1763) eller Malena och Jana Holm (båda 1760, Jana även 1761) systrar? Något vi vet från 1766 och framåt är hur gamla de är, detta år börjar ålder noteras i mantalslängderna. I snitt är pigorna drygt 22 år medan drängarna är drygt 30 år. Den som vill fördjupa sig i mer uppgifter och namn kan använda de dataset som publicerades i anslutning till min avhandling. Där finns alla uppgifter och de finns på Svensk Nationell Datatjänst, länk nedan.

Det finns just inga bilder på pigorna och drängarna heller. Utom kanske på ett ställe. I en disseration från 1745 Hortus Upsaliensis, finns en bild av trädgården med husen och planket i förgrunden. På gatan rör sig personer framför planket. Där är det fint klädda folket utanför boningshuset, och utanför ekonomibyggnaden finns en kvinna som bär ett ok med två ämbar och ett hölass. Kanske är det en piga i hushållet von Linné vi ser?

Hortus Upsaliensis, bild ur dissertation från 1745, försvarad av Samuel Naclér. Bild finns i www.alvin-portal.org

 

  Detalj ur Hortus Upsaliensis. Bildbearbetning: UUB Avhandlingsproduktion, Camilla Eriksson

Det finns en del skrivet om några av pigorna på Linnés Hammarby och pigan Maja Hjerpe (även stavat Hierpe) har uppmärksammats en del. Att hon är mer känd beror i hög grad på att hon uppmärksammas av Linné i Nemesis Divina. Där berättas hur Majas mor och syskon dör i fläckfeber 1773 och Maja vill åka på begravningen. Alla i huset bönar tårögda om att hon inte ska åka eftersom hon kan bli smittad men hon reser trots det. Maja blir smittad och dör, och Linnés professorskollega Sidrén lovar att inte obducera kroppen. Han ”anatomicerar” ändå huvudet, och Linné skriver att Sidrén haft många patienter med fläckfeber utan att bli smittad men denna gång blir han själv smittad. Det är så den gudomliga vedergällningen kan slå till. Maja Hjerpe finns med i mantalslängderna för just året 1773. Här kan nämnas att jag endast tittat på mantalslängderna för tiden mantalsskrivningen sker i universitetets regi, dvs t o m 1780. Jag har inte tittat på tiden när Sara Elisabeth flyttade ut till Hammarby. 

Alla i hushållet bidrar till att det arbete som utförs i familjen von Linnés hus fungerar. Alltså är pigor och drängar i en mening medskapande också i den vetenskapliga verksamheten, men det är inte så lätt att kartlägga deras arbete i detalj eftersom de inte alltid är så närvarande i källmaterialet. Flera historiker och vetenskapshistoriker har pekat på och analyserat hushållens betydelse. Patricia Fara och Alix Cooper skriver t ex om hur vetenskap i regel pågick i vetenskapsidkarens hem till in på 1800-talet. Det gör att alla i hushållet på ett eller annat sätt blir involverade; kvinnor, barn, pigor och drängar, personer som inte ägnats särskilt mycket uppmärksamhet i vetenskapshistoriska sammanhang tidigare. Jag skulle (med en modern term) vilja säga att de utgör en slags ”infrastruktur”. Familjen och hushållets medlemmar är den närmaste miljö omger det vetenskapliga arbetet, inte bara i hushållet von Linné utan överlag där sådant arbete sker på 1700-talet. De flesta ”institutioner” har inte så många särskilda byggnader utan arbetet sker i professorers och andra personers hem. I Uppsala var det ofta så att där en professor bodde finns också utrymmen för verksamhet som vi i dag tänker oss sker på institutionen, där fanns t ex samlingar, laboratorier, utrymmen för undervisning och liknande. Det innebär att Britta Stina Strömer, Anna Hymelia, Greta Forsberg, Eric Österberg, Michael Duhan och alla de andra varit viktiga i det praktiska, vardagliga arbete som omgav Carl von Linnés vetenskapliga verksamhet. De är värda mer uppmärksamhet och förhoppningsvis kan vidare forskning ge mer kunskap både om dem själva och om hushållet de arbetade i.

Chokladflickan. Målning av Jean-Etienne Liotard, 1743-44. Gemäldegalerie Alte Meister, Dresden.  Kanske såg en piga i hushållet von Linné ungefär ut så här? Bild: Wikimedia commons

Dataset från avhandlingsstudien finns här, Svensk Nationell Databas:

https://doi.org/10.5878/3e9t-0503 

Vidare läsning:

Cooper, Alix ”Homes and households”, i The Cambridge History of Science, Volume 3, Early Modern Science, eds Daston, Lorraine & Park, Katherine, Cambridge University Press 2006, Online 2008 Fara, Patricia  Pandora's Breeches. Women, Science and Power in the Entlightment., Pimlico, 2004

Fors, Hjalmar ”J. G. Wallerius and the Laboratory of Enlightenment”, i Taking Place. The Spatial Contexts of Scince, Technology and Business Baraldi, Enrico; Fors, Hjalmar & Houltz, Anders (red), Science History Publications, 2006

Linné, Carl von Nemesis Divina

http://runeberg.org/friesnem/0067.html