Drycker och familjen von Linnés glas.

Det är tid för firande och fester. Givetvis blir allt sådant annorlunda nu när det inte går att ses så många i taget. Studentexamen blir annorlunda, alla vårens helger och kalas har blivit det, min egen disputationsfest blev inte som jag hade trott. Det betyder inte att det blir dåligt, jag är fortfarande tre veckor senare helt lycklig och tacksam att den lilla middagen på disputationsdagen blev så otroligt festlig och rolig.  Jag tänker att även om vi firar med få personer förekommer det säkert någon festlig dryck i fina glas, och således kommer här en kort inblick i vilka glas hushållet von Linné hade och vad som kunde hällts i dem. Det kommer främst att handla om kalla drycker och andra drycker än kaffe, te och choklad som jag tänkte återkomma till senare.

I bouppteckningarna efter Carl von Linné d ä och Sara Elisabeth von Linné finns följande glas och karaffer upptagna:
I Carls bouppteckning:
2 dussin vattenbuteljer
1 ½ dussin kantiga ölglas
1 dussin vinglas
2 karaffiner
1 ritad karaffin
1 dussin ritade små fotglas
3 ritade pokaler

I Sara Elisabeths bouppteckning:
2 karaffiner
18 dricksglas
18 vinglas
6 vattenkaraffer
57 buteljer

Till detta kommer porslinskärl för dryck av olika slag, t ex punschbålar. I äldsta dottern Elisabeth Christinas bouppteckningar finns endast något enstaka dryckeskärl i porslin, inga föremål i glas finns specificerade. Det kan bero på att hon bodde i föräldrahemmet och inte hade så mycket föremål, eller på att det ingår sådana föremål i några ospecificerade klumpsummor i bouppteckningen. I Carl von Linné d y:s bouppteckning finns följande glas:

5 vinglas
2 vattenkaraffer
6 ölglas, ett sprucket
3 små likörglas

Modern kopia av familjen von Linnés glas. Troligen har de använts till brännvin. Scanglas gör kopiorna.

Det har uppenbarligen funnits olika sorts glas för olika typer av dryck. Dryck är också ett ämne som behandlas i dietetik-föreläsningarna, och Linné d ä skriver flera dissertationer om olika drycker.  Linné menar att vatten är den bästa och mest naturliga drycken, och han diskuterar ingående olika vattenkvaliteter och typer av vatten: regnvatten, källvatten, åvatten, brunnsvatten, sjövatten, träskvatten och snövatten. Snövatten menar han vara det bästa att dricka. Avdelningen om spritdrycker är relativt stor och det finns även en dissertation om berusningsmedel ”Inebrantia” (1761). Det är tydligt att Linné är kritiskt mot bruk av alkohol på grund av de effekter det har, samtidigt som han ser vissa medicinska fördelar med t ex brännvin. Han redogör också för en mängd olika vinsorter, öltyper, kryddade viner, ciderdrycker baserade på frukter och bär av olika slag och blandningar som punsch och bischoff. Andra drycker som nämns är mjöd, must, claret, kvass, lemonad och russin- eller pomeransvatten. Alla dessa kan jäsas, men vissa av dem verkar inte varit särskilt alkoholstarka och Linné menar att de kan vara läskande och ha vissa positiva effekter. Om ”ponche” skriver han t ex att de sjöfarande i Ostindien blandar källvatten, arrak, socker och tamarinder alternativt vatten, franskt brännvin, citroner och socker.  Den kan värmas, och denna dryck är läskande, stärkande, rensar blodet och är god för skörbjugg.

Linnéglaset med nykokt rabarbersaft i.

De negativa effekterna av alkoholen beskrivs på ett mycket livfullt och målande sätt i avhandlingen om rusdrycker. Vanligen är stilen relativt saklig och torr i dissertationerna, men här blir det annorlunda. Linné leder läsaren till ”en teater” där de ska få se vilken verkan rusdryckerna har. Det handlar om en vinkällare där gubben N.N serveras sex bägare nektardryck av källarflickan Medea. För varje bägare kliver gubben ett steg neråt på ålderstrappan och blir till slut ett barn som inte kan reda sig själv. Textens ”berättar-röst” slutar själv dricka efter två bägare. Han iakttar sedan hur gubben blir talar oavbrutet, blir röd i ansiktet, börjar ragla, bli förvirrad, kräks, ramlar, blir stum. Linné liknar även de drickande vid olika djur och förklarar vilka av djurens egenskaper drickandet framkallar. Någon förvandlas till en häst som med sträckt hals och utspänt bröst tror sig överträffa andra och gnäggande skrattar. En annan blir en kråmande tupp, eller en pratsjuk papegoja. Tio olika djur beskrivs; ”Till en stinkande bock, som förföljer källarflickan, är den tionde förvandlad.”. Beskrivningen av bacchanalen avslutas med detaljer om hur de deltagande kommer att må dagen efter. De har lemlästad kropp, sönderrivna kläder, är nerspydda, har tomma fickor, darrande händer, värkande huvud och en rad andra bekymmer.


I samlingarna på Linnémuseet och på Linnés Hammarby finns flera sorters glas bevarade. De små glasen med linnea-liknande dekor och inskriptionen Floreat linnea (Må linnean blomstra) motsvaras möjligen av det dussin ritade små fotglas som finns i Carl d ä:s bouppteckning. Det är med oklart vad de  s k champagne-strutarna motsvaras av i bouppteckningarna. Möjligen är det några av Sara Elisabeths vinglas? Det dyker också upp "4 linierade glas" i Sara Christinas bouppteckning 1835, skulle möjligen kunna vara dessa. Studenten Johann Beckmann har beskrivit en middag där det serverats champagne och drycken finns med i föreläsningarnas kollegieanteckningar: ”Champanum. Champagne win, är ej det hälsosammaste utan alt för häfftigt, fast än det smakar delicatast. Detta winet är gansak rörigt och spiritueust, derföre när man tager proppen utur en bouteille sådant win, smäller det starkt.” Något vi väl fortfarande känner igen, särskilt såhär i fest-tider.

Kopia av de s k champagne-strutarna. Scanglas gör de moderna kopiorna.

Eftersom det inte finns några hushållsräkenskaper vet vi inget om vilka drycker som inköpts och konsumerats i hushållet. I universitetets räkenskaper framgår dock att avgift för husbehovsbränning är erlagt 1763-1765 samt 1768-1775. I korrespondensen med Abraham Bäck framkommer att de vid ett tillfälle fått Malaga sekt av Bäck. Med tanke på att det funnits ett antal punschbålar kan vi säkert utgå från att de serverat punsch och andra blandade drycker. Har du nu blivit törstig själv? Ett glas friskt vatten kanske är det bästa, är vattnet inte riktigt så fint utan har ”ruttnat” rekommenderar Linné citronsaft, lite brännvin, ättika eller någon likör i. Annars kanske man kan drista sig till att prova en bischoff. Jag brukar göra efter detta recept:

I flaska surt rödvin
1-2 dl socker
2-3 pomeransskal
1 kanelstång
kardemummakärnor
10-15 nejlikor

Blanda kryddor, socker och vinet. Låt stå över natten, smaka ev av med mer socker. Det går att dricka som det är, värma eller slå i en flaska vichyvatten/mineralvatten vid servering. Det går även att använda vitt vin, och man kan med fördel använda rörsocker.

Vidare läsning:
Berusningsmedel (Inebrantia), Valda avhandlingar av Carl von Linné i översättning av Svenska Linnésällskapet, nr 40

Bouppteckning efter Carl von Linné d ä och Carl von Linné d y:
Wallin, Sigurd ”Urkunder rörande familjen Linnés ägodelar”, Svenska Linnésällskapets Årsbok, 1950-1951

Collegium Diaeteticum och
Lachesis Naturalis=Uppsala universitets årsskrift, Skrifter med anledning af Linnéfesten, band II, Uppsala 1907, Linnés dietetik…., utg av A O Lindfors

Broberg, Gunnar & Lindell, Gunilla (red) Till livs med Linné. Om mat, hälsa och levnadskonst., Atlantis/Svenska Linnésällskapet, Stockholm 2007

Scanglas