Det har varit ganska mycket i sociala medier om statyers vara eller icke vara senaste tiden. Däribland finns statyerna över Carl von Linné d ä. Upprinnelsen till detta är det fullständigt oacceptabla våldet som poliser utövar mot svarta i USA. Det har riktat uppmärksamhet mot rasism även i andra länder, däribland Sverige. Det är en viktig diskussion som behöver föras men det kan också behövas en del nyansering och fördjupning. Jag återkommer nog till själva diskussionen kring Linné i sammanhanget i en annan post. Här tänkte jag skriva lite om den staty Linné själv skaffade till botaniska trädgården. De statyer som vissa nu vill riva är nästan aldrig uppförda under 1700-talet, statyer över personer börjar uppföras under 1800-talet och blir vanligare mot slutet av 1800-talet och det fortsätter sedan under 1900-talet (och 2000-talet). Det hänger samman med ett ökat intresse för individer, personer och särskilt sådana som ansågs vara genier. Under 1700-talet var det ovanligt med skulpturer och statyer utomhus överhuvudtaget. De som fanns stod i regel i privata trädgårdar och vid palats, det finns inte särskilt många i det vi brukar kalla det offentliga rummet. En av de första som uppförs i Uppsala är obelisken över Gustav II Adolf. Den uppförs 1832, 200 år efter hans död.
1757 har Jean Theodor La Font köpt familjen Pipers malmgård på Kungsholmen i Stockholm. I dag är den känd som Piperska muren. La Font hade kaffehus på Järntorget i Stockholm. Han bestämde snart att sälja de skulpturer som fanns i trädgården på malmgården, samt en del växter. Linné skriver i mars, april och maj 1758 till Pehr Osbeck om affären. Han ber Osbeck gå förbi La Fonts kaffehus och förhöra sig om en del växter, och några av statyerna. Han är intresserad av någon av gudinnorna samt några ”bytingar”, troligen putti-statyer. Eftersom det visar sig bli ganska dyrt slutar det med att Linné skaffar statyn av den mediceiska Venus, men varken växter eller putti-statyer. Han vill inte att det hela ska kosta mer än 1000 daler och skriver till Osbeck att han helst vill ha en ”nuda virgo” (naken jungfru) men inte behöver ha sockeln med för en sådan kan han skaffa i Uppsala. Det fanns några olika tänkbara statyer och Osbeck har uppenbarligen försökt få ner priset. Statyn var gjuten i bly och finns avbildad på Johan Benedict Bussers bild av botaniska trädgården från 1769.
 |
| Botaniska trädgården på Bussers bild 1769. Venus syns mitt i bild vid dammen framför orangeriet. Bild: www.alvin-portal.org |
Arvid Hjalmar Uggla har skrivit om Linnés köp av statyn i Svenska Linnésällskapets årsbok 1946. Han beskriver hur det framfördes en slags ironisk kritik mot skulpturen i veckotidningen Posten som utgavs i Stockholm. I en artikel skrivs att det inte kan vara mycket värt för undervisning att ha en Venus när det inte finns någon konstakademi, och att Venus väl åtminstone kunde få en nattrock så hon blev lite mer anständig. När trädgården flyttar från Svartbäcksgatan till nuvarande plats invid Slottet kommer också statyn att flyttas. Personer som professorn Jöran Wahlenberg tyckte att den var för oanständig, och han lär ha försett den med ”en lerklump” som skulle skyla vissa delar. Wahlenberg placerade statyn vid dammen söder om Linneanum och vart den sedan tagit vägen är okänt.
Själva motivet går tillbaka på en grekisk skulptur som tros vara en marmorkopia av en bronsstaty från ca 100 f Kr. Det föreställer således Afrodite från början. Skälet till att den kallas Venus de Medici (eller den mediceiska Venus) är att den ägts av Medici-familjen. Det finns flera äldre varianter, men en av de mer kända finns i dag i Uffizierna i Florens. Motivet är en av de mest kopierade antika skulpturerna. Den och liknande figurer föreställande antika gudar och gudinnor har länge varit populära utsmyckningar just i trädgårdar.
I dag finns åter en Venus de Medici i Linnéträdgården. Den kom dit efter en donation från Göran Atmer i samband med Linnéjubileet 2007. Även i trädgården på Piperska muren finns åter en Venus-staty, där finns även ett antal förgyllda puttis. Kanske liknar de "bytingarna" Linné först vill ha till trädgården. När Venus först kom på plats i slutet av 1750-talet var den med all sannolikhet Uppsalas första staty utomhus. Den var inte helt publikt tillgängligt, trädgården var vanligen låst och alla hade inte tillträde. I någon mån var trädgården publik eftersom det pågick undervisning där. Så det är inte helt förvånande att det blev en viss debatt och diskussion om statyn. Vad som än hamnar i det offentliga eller delvis offentliga rummet kommer att bli granskat och bli föremål för debatt. Det gäller nu och det gällde även på 1700-talet.
 |
| Venus i Piperska murens trädgård i juni 2020. Foto: Annika Windahl Pontén |
Läs mer:
Uggla, Arvid Hjalmar ”När Linné fick en Venus-staty till akademins trädgård”, Svenska Linnésällskapets Årsbok, 1946
Rodell, Magnus Att gjuta en nation: Statyinvigningar och nationsformering i Sverige vid 1800-talets mitt, Stockholm, Natur och Kultur, 2002 (avhandling)
Brev från Carl von Linné till Pehr Osbeck
Om den nuvarande Venus-statyn i Linnéträdgården
Gunnar Broberg om den pågående statydebatten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar