lördag 12 september 2020

Sara Lisas brev

Det är väl känt att Carl von Linné skrivit en stor mängd brev. Den senaste siffran jag hörde var att det finns ca 6000 kända brev till och från honom. Hans hustru Sara Elisabeth, kallad Sara Lisa, omnämns då och då i breven men hon skrev förstås egna brev också. Det finns dock inte alls lika många bevarade. Endast tre brev av Sara Lisas hand är kända. Rimligtvis har hon skrivit fler men de finns inte kvar. Utöver breven finns det några andra manuskript, bl a kvittensböcker där hon fört noteringar. Breven finns alla i Uppsala. Ett ingår i Waller-samlingen på Uppsala universitetsbibliotek och är det enda som är daterat. Två brev är odaterade och tillhör Svenska Linnésällskapet. De är ställda till en av döttrarna. Sannolikt är de skriva på 1790-talet, till dottern Sara Christina Duse som då var gift med Hans Henrik Duse. 

Sara Elisabeth von Linné, brudporträtt av Johan Henrik Scheffel.
GUU, UU2915. Linnés Hammarby

Det daterade brevet är från 2 juni 1777 och skrivet till en greve, oklart vem. Brevet inleds ”Min nådige grefwe”. I brevet ber Sara Lisa greven att lägga ett gott ord för Duse som skickat en ansökan till kungen. Det framgår inte vad ansökan gäller, bara att den är viktig. Det kan hända att det handlar om Hans Henrik Duse, men det är inte säkert. Det finns ytterligare en dotter, yngsta dottern Sophia, som är gift med en Samuel Christoffer som är bror till Hans Henrik. De två systrarna von Linné gifter sig alltså med två bröder Duse. De odaterade breven innehåller en del information om vardagliga bestyr. I båda breven talas det om dotterns hästar, och om pigor. Sara Lisa skriver hur hon gjort sig av med hästar då hon inte har plats för dem. Hon beskriver också att hon tycker att det är svårt att hitta tjänstefolk och att hon är missnöjd med de pigor hon har. I ena brevet bjuder Sara Lisa in till julfirande hos sig, och hon tycker att de som är unga kan komma och se hur hon mår. Hon tror också att det kan vara sista julen hon lever. Hon beklagar sig över sitt onda ben som ger henne sömnlösa nätter. Kanske är det ett evigt problem att föräldrar vill att barnen ska komma och hälsa på oftare? Brevet med inbjudan till julfirande börjar så här:

"Min kiära dotter

Iag tackar dig för dina bref iag har fått 

som säger mig att du mår bra

nu biuder jag dig och din man til

iuhlen til mig tor hända at dätt är

dätt sista iag lefver iag har haft en

god hälsa i gåv (?) men mitt siucka

ben dätt är ont dock..."


Brev från Sara Elisabeth von Linné, daterat 2 juni 1777, till "Min nådige grefwe"
Waller-samlingen, Uppsala universitetsbibliotek


Det är intressant att se hur Sara Lisa stavar, det finns en del skillnader jämfört med hur maken stavar. En del har påpekat att det finns ”smålandismer” i Linnés sätt att stava, dvs att det går att se spår av hans småländska dialekt. Kanske är det så att det går att se spår av dalmål i Sara Lisas stavning? Hon stavar exempelvis ”eländigt” ”äländit” och ”räknar” skrivs ”räckner”, och det känns inte som de vanligaste stavningsformerna vid tiden. 

Det finns också brev till Sara Lisa, från hennes mor Elisabeth Hansdotter och från Carl. Ett av de finaste är det som Carl skriver när hon fött sonen Carl d y. Sara Lisa är då hos föräldrarna i Dalarna medan den nyblivne fadern är i Stockholm. Han är uppriktigt lättad över att allt gått bra och både rörd och tagen av stunden. Brevet avslutas med de fina orden ”Hälsa Min Carl lille.” Ett annat intressant brev där Sara Lisa förekommer, om än på ett lite oväntat sätt, är ett som Carl skriver till sin svärmor Elisabeth 16 oktober 1758. Här handlar det om Sara Lisas bror Petrus, Pehr kallad, och hans bröllop. De vill komma, men det är svårt att resa med så små barn. Det finns också problem kring bröllopet, uppenbarligen kring vem han ska gifta sig med och att han inte har några pengar. Linné föreslår att Elisabeth, trots allt, ska hjälpa honom och ge honom ett bra arrende t ex. Jag vet inte vem han skulle gifta sig med, men det verkar tydligt att släkten har betänkligheter, Carl skriver: 

”Om Br[oder] Petrus tagit sig en nakot piga under namn af jungfru, äller om han 

tagit sig en nakot fröken kan wara lika. Att detta skedt är ej hans fehl allena, utan dett 

att han ej haftt nog förtrolighet med sina anhörige. att detta fattats torde wara fehl uti 

upfostran. Tiden war inne att han borde giftta sig; med hwem wiste han icke; sielf är 

man altid blind i sådana saker. han har allenast felat mot sig; ej mot någon annor. 

Fru-Moder borde ej låtas märka sådant, som ej kan ändras. hedren wid bröllopet är 

husets och icke hans. Fru Moder giör som en stor Moder, om hon giör sitt, äftter 

husets och sin egen heder, utan afseende och deltagande i hans fehl.” 


Han skriver också att man inte kan skilja grenen från stammen, och att familjens medlemmar är som lederna i en binnikemask. För att vara extra tydlig ritar han också en bild av en binnikemask. Sara Lisa kommer in i bilden sist i brevet. Hon står uppenbarligen bredvid och tycker inte att Carl ska skicka brevet: ”Min hustru beder mig intet sända af brefwet, ty hon säger att hon då mer ej får bref af sin K[iära] Moder. Men jag kan ej se att det är mögligt att fru Moder det illa upptager, som är ej illa ment.”. Det verkar ju som om han lyssnade på sin hustru och brevet blev inte sänt. 

Brevsida av Carl von Linné till Elisabeth Hansdotter, med teckning föreställande binnikemask. 
Uppsala universitetsbibliotek


Att det finns så många brev bevarade av Carls hand och så få av Sara Lisas är förstås ingen slump. Det är Carl som eftervärlden varit mest intresserad av, hans gärning var värderats och hyllats losskopplad från den närmaste omgivning som hans familj och hushåll utgjort. Det hustru, barn och tjänstefolk ägnat sig åt har inte bedömts vara tillräckligt intressant och viktigt. Det menar jag är en viktig anledning till att vi bara känner till tre brev av Sara Lisas hand. Jag hoppas också att detta förhållande kommer att ändras och att fler och fler inser hur viktigt hustrun och hushållet varit för att vetenskapliga verksamheten skulle kunna äga rum. 

Kvinna som skriver brev.
Akvarell av Paul Sandby (1731-1809) möjligen föreställande konstnärens hustru.
Royal Collection Trust. https://www.rct.uk/collection  


Alla brev som givits ut i projektet The Linnean Correspondence finns nu i databasen Alvin:

www.alvin-portal.org


Brevet från Sara Lisa till greven tillhör Waller-samlingen på Uppsala universitetsbibliotek.

Sara Elisabeth von Linné, brev till en greve, 2 juni 1777

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-19702 


Carl von Linné, brev till Sara Elisabeth von Linné, 6 februari 1741 (L0370)

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-223306 


Carl von Linné, brev till Elisabeth Hansdotter, 16 oktober 1758 (L2440)

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-227167 

Film från Kulturnatten 2020 där jag pratar om Carl och Sara Lisa och deras brev:

https://www.instagram.com/tv/CFCNhLepbfC/?utm_source=ig_web_copy_link 

Läs mer:

Backman, Christina ”Sara Lisa skriver” Svenska Linnésällskapets årsbok, 2006, sid 69–78.

Broberg, Gunnar Mannen som ordnade naturen. En biografi över Carl von Linné, Stocholm; Natur&Kultur, 2019, s 320-324


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Linnés förhållande till rasism är komplicerat

  Staty av Carl von Linné av Carl Eldh, utanför Linnémuseet.   Foto: Annika Windahl Pontén Debatten om Linné och rasism verkar inte riktigt ...