 |
| Fika på Kapplasse-klippan. Foto: Anita Sollenberg |
Carl von Linné ledde systematiskt exkursioner på bestämda rutter i Uppsalas omgivning, de s k herbationerna. Det är dessa rutter som i dag är kända som Linné-stigarna. Det finns också instruktioner för hur deltagarna bör klä sig. Dessa handlar om att de ska bära löst sittande, bekväma kläder av linne, som t ex bussaronger. Det var inte helt okontroversiellt att alla uppmanades att klä sig likadant. Arkitekten Carl Hårleman skriver till Linné och framför kritik mot detta. Han ser det som problematiskt att en "ny dräkt" rekommenderas: "Stötte äro många af wåre bäste wänner igenom antagande af en ny drägt samt ett nytt lefnadssätt, som afwänder ungdomens sinne ifrån all annan lydnad och företagande..." Jag tolkar detta som att ett problem är att det blir svårt att skilja stånden åt om alla klär sig på ett liknande sätt. De sociala skillnader som normalt syns i kläderna försvinner. Hårleman verkar mena att detta gör våld på sinnena och "vår natur": "...ty göra wi bäst att wij ej göra wåld uppå wåra sinnen och wår natur, och lät oss wijsa alfwarsamma saker uti den drägt och med de åtbörder som tillkommer." Min handledare Hanna Hodacs har också skrivit om detta brev från Hårleman (skrivet 8 augusti 1748). Hon framhåller att det kan tolkas som att det är problematiskt att den grupp som klär sig enhetligt och nästan uniformsmässigt (fast på ett enkelt sätt) kommer att utgöra en skara som följer Linné och främst lyssnar på, lyder eller följer honom och inte annan auktoritet. Dessa tolkningar utesluter inte varandra utan det kan mycket väl handla om båda dessa aspekter. Det är i alla fall tydligt att Linné rekommenderar en särskild klädsel som passar i fält.
När Linné själv reser har han också givit några inblickar i hur han själv var klädd. Det gäller inte minst den detaljrika inledningen i resedagboken från resan till Lappland 1732:
Kläderna voro alltså en liten rock av västgötatyg, utan fållar med små uppslag och krage av schagg. Byxor helt nätta av skinn, piskperuk. Carpus av bastugrönt; stövelkängor på fötterna. En liten väska av läder 1/2 aln lång, något kortare i bredden, av mentat läder, med öglor på ena sidan att binda henne fast och hänga henne på sig; uti denna lades 1 skjorta, 2 par halvarmar, 2 nattkappor, bläckhorn, pennhus, mikroskop, perspektiv, florhuva att fria sig för mygg. Detta protokoll. En hop inhäftat papper att lägga örter uti, bägge i folio. En kam, min Ornitologi, Flora Upplandica och Characteres generi. Härsvängen satt vid sidan och en liten handbössa emellan låret och sadelen. En 8-kantig käpp, på vilken mensurae utsattes, en plånbok i fickan med pass från Cancelliet i Uppsala och Socitetens rekommendation.
För ett antal år sedan (2012 närmare bestämt) visade Anders och Anna Löfgren och jag kläder som på olika sätt anknöt till Linnés resor vid modevisningen i samband med Linnés trädgårdsfest i Linnéträdgården. Anders visade då plagg som vi valt med utgångspunkt från beskrivningen ovan. Han bar just en lite kortare rock, det är t ex enklare att rida i en sådan. Stövelkängor kan vara hela stövlar, men det kan också handla om en slags lösa stövelskaft som också kallades stövlingar. Ett par sådana bar Anders vid detta tillfälle, samt den typ av mössa som kallas karpus. Det var nog inte grön, men en grå fick tjänstgöra som exempel. Vi visade också en lös krage i skinn, som är ett bra plagg som skyddar mot både vind och väta i viss mån. Som Linné beskriver kan även byxorna vara av skinn, vilket också är slitstarkt och praktiskt på resa eller i fält. Ylle är också mycket bra skydd mot våt eller kall väderlek, och ylle värmer även när det blir fuktigt eller blött.
 |
| Anders Löfgren i Linnéträdgården 2012. Exempel på plagg med utgångspunkt från Linnés beskrivning ovan. Karpus, lös krage i skinn, kortare rock och stövlingar. |
Min erfarenhet är att det går väldigt bra att röra sig i naturen i historiska kläder, bara man har bekväma skor. Mina 1700-talsskor går fint att ha i enkel terräng. En stor skillnad mot 1700-talets skor är att mina har en högersko och en vänstersko, på 1700-talet var skorna liklästade. Detta tror jag skulle vara ett av de största problemen för oss som är vana vid oliklästade skor. Det skulle, i alla fall i början, vara mycket obekvämt att gå i sådana. För övrigt går det bra att klara sig i olika väder med de plagg och material som användes av Linné och hans samtida. Fast när jag promenerat har jag i regel inte haft sådana plagg, utan helt moderna. Det är ju en viss skillnad, även om jag ofta är ute efter samma funktioner. Det ska vara bekvämt, praktiskt och fungera i det väder jag ger mig ut i.
 |
| Undertecknad i Kapplasse-reservatet 22 maj 2020. Hatt från Australien, sjal (lite flärd kan inte skada på promenad?), gammal och bekväm jacka, slitna och sköna jeans, rejäla vandringskängor (behövs på klapperstensfält och klippor). Foto: Anita Sollenberg |
Tips på vidare läsning och inspiration:
Linnéstigarna i Uppsala
Kapplasse-reservatet
Linnés resa till Lappland, finns i flera utgåvor i handel eller på bibliotek
En blogg om jakt från ett helt annat århundrade men som ger intressanta inblickar i hur det är att använda historiska kläder fältmässigt: Exploring the medieval hunt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar