En cavallier, den hwar lyffter hatten före.

Hur skulle Carl von Linné ha hälsat? Och skulle det skilja sig beroende på vem det handlar om? Jag kom att tänka på detta apropå ett inslag på svt som jag såg i går. Sveriges radio har tagit upp samma ämne. Det handlade om att corona-pandemin möjligen skulle vara slutet för handslag som hälsning. Här sägs att handslaget är känt sedan antiken och att det finns många bilder på handslaget i sin kontrakterande funktion. Det är exakt det som varit min uppfattning, att handslag under medeltiden och tidig-modern tid främst användes för att befästa något: en trolovning, ett äktenskap, affärer av något slag. Men användes det för att hälsa? I höstas hade Sällskapet för 1700-talsstudier en konferens där Penelope Corfield var keynote speaker. Hon talade just om hur människor hälsat på varandra i stadsrummet under 1700-talet. Särskilt handlade det om hur "hatt-hälsande", hat honour, blev mindre utbrett medan handslagets popularitet ökade. Jag känner inte till någon liknande analys av svenskt material, men det skulle vara intressant. Det är inte helt lätt att kartlägga sådant som människor tar för givet i sin vardag. Hur man hälsar är i regel en sådan sak, men Penelope Corfield har använt brev, handböcker, litterära texter och annat. Hon pekar på att det fanns sociala koder för hur hatten skulle lyftas och hur det skulle hälsas beroende på vem det hälsas på. Det finns en tydlig social hierarkin som avspeglas i hatt-hälsandet, den som står högre i rang lyfter inte hatten för den som är lägre. Männens hatt-hälsande kan sägas motsvaras av att kvinnor niger. Även för män finns fysiska åtbörder som kan göras med hatt-gester eller separat, dit hör bugningar eller olika fot- och benrörelser.

Par i färd med att göra reverens inför menuett. Ur Kellom Tomlinson The Art of Dancing, 1724

Huvudbonader är ofta symboliskt viktiga, inte minst under 1700-talet. De kan användas som markering för olika slags tillhörighet socialt, kulturellt, religiöst eller politiskt. De är föremål för satir och kritik. Ett tydligt exempel på vilken roll huvudbonaden kan spela är att de två ledande politiska partierna i Sverige under en stor del av 1700-talet hade benämningar efter sådana: hattpartiet och mösspartiet. Hattarna fick sin benämningen efter den aristokratiskt associerade hatten, medan mössorna ska ha fått namnet efter "nattmössa". Även långt senare finns gott om exempel på att huvudbonader signalerar en persons funktion, status eller tillhörighet. Tänk t ex på biskopsmitra, uniformsmössor eller slöjor av olika slag. Under 1700-talet används även peruk på huvudet, särskilt av män. Det utvecklas närmast ett mode där hatten kommer att bäras under armen snarare än på huvudet. Detta bruk är det många som driver med, så även Linné. I en föreläsning i dietetik säger han: "Hatten bruka vi at betäcka huvudet med men en sprätthök bär honom under armen, och mjället ryker om huvudet på gatan. Wore  wäl at på slutet ej blefwe i modet att taga af sig böxorna och bära under armen." Samma skämt förekommer bl a hos Ludvig Holberg i Niels Klims underjordiska resa. Att hatten ska lyftas för den som är av rang är också tydlig på ett ställe i Linnés föreläsningar. Sammanhanget är att han är kritisk mot den som klär sig alltför modemässigt och som därmed riskerar att skapa en yta som inte motsvaras av personens inre. Linné menar att det är kläderna och ytan som gör att personen hedras:

"En tofs af krusat getragg (Peruque), pellucidt lintyg, lagdt i labyrinter
och uthackat (mansketter), fotfodral a matskewäf (silkestrumpor),
skor, som luchta, hopbundna med metall; item
fremad kläde lagdt i många rynkor; giöra en cavallier, den
hwar lyffter hatten före. Klädd sama menniskia i en grå jacka,
ingen skall då buga."

Hälsningen består här utan tvivel i att den som hälsar lyfter hatten. Seden att räcka varandra handen kan möjligen anas på några ställen också. På ett stället skriver Linné: "Heder och ähran räcka hwar andra handen", på ett annat "En fröken och en dyngpiga. Hon kramar wasslan uhr frökens hand". Om det sista verkligen syftar på att en fröken och en dyngpiga skulle hälsa på varandra med handslag är högst osäkert, det är nog snarare fråga om att Linné vill markera att pigan är starkare pga att hon arbetar och äter annorlunda än fröken gör. Penelope Corfield pekade i sin föreläsning på att handslaget blev alltmer populärt bland annat i vissa religiösa grupper, just eftersom det signalerar att de hälsande är jämbördiga parter. Handskakningen spred sig också tidigare i Nordamerika än i Storbritannien. I början av 1800-talet uttrycks t ex åsikter om att handskakandet är för "rättframt", inte minst som det verkar göras både mellan olika sociala grupperingar och mellan könen.

Så hur gjorde Linné? Det verkar tydligt att han skulle lyfta hatten för låt säga universitetskanslern eller andra med högre rang. Beroende på tillfälle kombineras det med bugning och fotrörelser säkerligen. Tidens manualer för socialt beteende, och dansmanualer, ger en del instruktioner. Sara Elisabeth skulle nigit, säkert olika djupt beroende på vem hon hälsade på och vid vilket tillfälle. Men hur hälsade det på vänner som Abraham Bäck och hans hustru Anna Charlotta? Eller hur gick det till när de träffade familj och släktingar? Skakade de hand? Kunde det förekomma en kram? Det vet jag inte. Inte heller vet jag säkert om den svenska situationen motsvarade den brittiska där hälsande genom handskakning verkar bli mer utbrett i takt med att samhällsförändringen rör sig från äldre bördsaristokratiska system mot ett där alla medborgare anses vara jämlika. En sådan utveckling avspeglar sig i självklara dagliga handlingar som hälsning. Sådant som de flesta bara gör utan att tänka på exakt hur och än mindre på att dokumentera det. Sättet att hälsa är heller inget som ändras snabbt, det är en långsam förändring. Vi har kvar rester av hur hatthälsandet gick till, t ex på så sätt att många fortfarande menar att män ska ta av sig huvudbonaden för att visa respekt vid exempelvis begravningar. Kommer bruket att ta i hand att försvinna nu, pga rädsla för att smittas av kända eller okända smittor? Kanske, kanske inte. Det finns ju i andra kulturer också andra sätt att hälsa som inte inkluderar fysisk kontakt. Det verkar också finnas många kreativa idéer på alternativa sätt att hälsa i corona-tider. Eller så får vi ta fram hatten igen och öva på att lyfta, nicka med huvudet och göra en elegant reverens med benet och sedan få på hatten på samma eleganta manér!

Tricorn i grönt siden med vit kokard, Carl von Linné d ä, troligen använd i samband med promotioner.
Uppsala universitets konstsamlingar, Linnés Hammarby

Vidare läsning:
Penelope Corfield "Dress for Deference and Dissent: Hats and the Decline of Hat Honour." 
För instruktion om hur man ska stå och hälsa, särskilt för dans: Kellom Tomlinson The art of dancing explained by reading and figures, whereby the manner of performing the steps is made easy by a new and familiar method: being the original work, first design'd in the year 1724, and now published by Kellom Tomlinson, dancing-master ... In two books.
Om hur Linné d y och Linné d ä ser på hur personer bör klä sig skriver jag en del om i avhandlingen, främst i kapitlet Medicin, moral, mode - Vetenskapsidkarens formering av persona.